Vykort från Utopia

Där trottoaren slutar, slutar stan! Långt fler vill bo i innerstaden än vad som i själva verket får plats, fyra av fem Stockholmare bor i förorten. Staden växer så det knakar men ändå ligger innerstadens gränser kvar där de låg för hundra år sedan. Vem har egentligen bestämt att staden skall sluta just vid tullarna, varför finns det ett innanför och ett utanför? Och varför präglas livet i Stockholm av en eskalerande bostadsbrist? Ola Andersson har skrivit en bok om det här. Den heter Vykort från Utopia. Den handlar inte bara om Stockholm. Den handlar om de problem som alla svenska städer måste förhålla sig till: det sätt vi byggde städer på nittonhundratalet. Vi var inte ensamma om det, tvärtom. Men få städer i världen och inga huvudstäder i västeuropa har tillämpat den lika nitiskt som Stockholm. De senaste sjuttio åren har Stockholm planerats och byggts utifrån en utopisk idé om en konfliktlös stad, ett en gång för alla färdigt samhälle, med åtskilda bostadsområden, arbetsområden och trafikleder, utan plats för stadsliv och alla stadens unika möjligheter till socialt, kulturellt, intellektuellt och ekonomiskt utbyte. Resultatet har blivit en stad som sorterar sina medborgare efter social, kulturell och ekonomisk status med en innerstad som blivit ett segregerat rikemansghetto. Är det verkligen så vi vill ha det? Och vilken sorts stad skall vi lämna över till kommande generationer? Boken heter Vykort från Utopia. Den handlar om våra möjligheter att lämna något bättre i arv till kommande generationer än den stad vi själva ärvt.