Utanför institutionen

"NattEtt ljusår passerar hastigtett stjärnfall en stilla nattEn fest du inte deltog iEtt fyrverkeri du aldrig sågFör du var upptagen med annatden där nyårsaftonenDu byggaredu tänkare, eldflugapå jorden"I den norske författaren, och 2012 års Brageprisvinnare, Lars Amund Vaages andra diktsamling "Utanför institutionen" symboliserar institutionen det rationella, det sociala, en knivskarp gräns mellan hur livet bör vara och hur det faktiskt är. "De tokiga" som befolkar delar av hans diktvärld finns rent konkret både innanför och utanför institutionen. De är inte bara berövade samhälleligt värde utan också röst och ord, men de bär ändå mäskligheten och humanismen högre än oss andra tycks det. Men "de tokiga" kan naturligtvis också tolkas mer abstrakt som en gräns mellan förnuft och känsla, yta och barnslighet, destruktivitet och kreativitet. I detta gränsland utanför, men ändå nära, institutionen berättas om musiken och ordets kraft, om faderssaknad, om resans kraft. De små detaljerna, ofta precist metaforiska, blandas med de större existentiella linjerna. Det är skrivet med skärpa, utan censur, för oss alla. Samtidigt är dikterna ett vittnesmål av galenskapen när den är ohygglig och onåbar. Här hittar Vaage modet och språket för att senare kunna skriva Sjunga. Dikterna är översatta till svenska av Stewe Claeson.Några pressröster:"Uppseendeväckande starkt om normalitet och galenskap, språk och stumhet och det kompromisslösa livet som vi inte kan värja oss emot." VG"Vaages stillsamma, tillitsfulla och melankoliska dikter har tydliga episka element. De vrider fram rörelser som kastar ifrån sig nästan omärkliga men fascinerande bilder. De visar hur utomstående och anhöriga på gott och ont kan fångas i institutionens språkvärld." BERGENS TIDENDE"LjudDet där ljudetlångt bortifrånär en kalv som skrålarMan kan höra att det är första gångenden öppnar munnenAllt är nytt för dentungan, de stela läpparnastämbanden somden fyller med luftSlemmig, darrandetalar den likafullt tydligtUtsmyckningMeningar stänger poetens vägHan sitter med små ord i händernaglaspärlor han fick som litenTankarna gör en trutmun efter alla dessa årså som en vacker kvinna smyckar siginför festenFörklaringar döljer andra förklaringaräldre män lägger sig på varandrai hotellens receptionerOrd blixtrar kring ordVarför skriver jag inteom det jag inte skriver om